Pastorns resa
Vår pastor ordnade en bibelstudie med en resa till det heliga landet. Jag anmälde mig till kursen och jag ångrade mig inte. Var lite tveksam först, för det kändes inte riktigt som min "grej".
Faktum är att skall man besöka området, så är bibeln en fantastisk resehandbok.
Resan gick till Döda havet, Jeriko, Rakels grav, Betlehem, Herodion, Getsemane och Jerusalem.
Det gick inte att fotografera över allt av religiösa skäl och förmodligen också av ekonomiska, för ofta gick det att köpa "colorslides" av det förbjudna utanför.
En del av bilderna är jag inte riktigt säker på att jag har placerat rätt.
Bataljonen hade en ny komfortabel postgul Mercedes buss. Det var det enda fordonet som inte var målad vit.
Döda havet
Döda havet är en saltsjö belägen på gränsen mellan Israel (Västbanken) och Jordanien, känd för att vara en av världens mest salthaltiga sjöar med en salthalt på omkring 33,7 procent. Endast Assalsjön, Kara-Bogaz-Gol samt några sjöar i McMurdodalarna, Antarktis (som Don Juansjön och Vandasjön) har högre salthalt.
Salthalten, som totalt är 8,6 gånger högre än i vanligt havsvatten, beror på de närbelägna saltbergen och saltträsken, de många saltkällorna på strandbrädden, bristen av utlopp, sjöns höga avdunstning och områdets minimala nederbörd. Vattnet är så salt att en människa utan problem kan flyta på dess yta. Vattnet kommer från Genesarets sjö via Jordanfloden, men sjön saknar utlopp och vattenytan hålls i balans genom avdunstning.
Döda havet är så salt att det är besvärligt att simma och absolut olämpligt att dyka i.
Döda havet är 65 kilometer långt, upp till 18 kilometer brett och det största djupet är 378 meter. Stranden vid Döda havet är den plats på jorden som är lägst under havsnivån och tillhör därmed världens yttersta platser. Några utläggare hävdar att detta står omnämnt i Koranen.
Sjöns yta har under en längre tid sjunkit stadigt. Detta på grund av att delar av vattnet från Jordan leds bort till bland annat bevattning. I början på 1900-talet var ytan belägen 394 meter under havsnivån. 1992 låg ytan 407 meter under havet, för att ha sjunkit till 422 meter under havet 2008.
På grund av att mycket vatten har avdunstat från Döda havet har sjön delats i två delar, förbundna med en liten kanal. Längs stränderna och på botten ligger tjocka saltlager. Det finns inget fågelliv vid stränderna eftersom all fisk och de flesta växter dör i så salt vatten.
Enligt en profetia i Hesekiel kommer en källa att springa fram ur tempelberget i Jerusalem och vattnet från denna kommer sedan att fylla Döda havet med friskt vatten. Fisk i myckenhet kommer att finnas där enligt denna profetia.(Hes kap 47)
Jag kommer ihåg från lunchen att det fanns tre kranar i duchen. Varmt, kallt och Döda havsvatten. Vattnet från Döda Havet kunde tydligen lindra vid vissa hudsjukdommar.
Jeriko
Jeriko är en stad i Palestinska territorierna på nuvarande västbanken av floden Jordan. Den har ungefär 20 000 invånare och ligger 260 meter under havsytans nivå då flera jordbävningar sänkt Jordandalen i vars södra ända staden ligger.
Platsen har mycket gamla anor, och ruinkullen som man anser vara det antika Jeriko har grävts ut av arkeologer sedan 1800-talet. På 1950-talet slogs fast att staden var öde och saknade murar vid den tid då den omnämns i Bibeln i en dramatiskt text. I Gamla Testamentet står att Josua och israeliterna gick ett varv runt staden i sex dagar. Först gick soldaterna sen prästerna med horn som de blåste i, sedan kom förbundsarken och sist gick resten av folket. Den sjunde dagen gick alla sju varv och när prästerna blåste i hornen så skrek alla israeliterna, och muren rasade. Därefter intog israeliterna staden. Riktigheten i denna berättelse är sedan länge avvisad av vetenskapen (se nedan).
Platsen befolkades först säsongsvis av jägare inom den Natufiska kulturen. Människor utifrån som hade kunskaper om stenarbete byggdes sedan en befäst stad med murar. Varifrån de kom vet man inte, men norrifrån där äldre stenkulturer hittats, är en trolig hypotes.
Redan 8 200 år f.Kr. fanns en stenmur på plats runt staden och genom alla årtusenden byggdes och revs många. I perioder var platsen övergiven, som när historien från Bibeln ovan skulle ha utspelat sig. Jeriko hade då troligen förstörts i mitten av 1500-talet f.Kr. vilket C14-dateringar från 1990-talet bekräftar. Möjligen brändes staden ner (ett brandlager visar detta) av egyptiska armén eller folket (Hyksos) som fördrevs ur Egypten vid denna tid.
Enstaka amerikanska religiösa vetenskapare försöker dock få Bibelns historia att falla på plats tidsmässigt.
Staden var ockuperad av Israel sedan sexdagarskriget 1967 och överlämnades till den palestinska myndigheten enligt Osloavtalet mellan Israel och PLO. Jeriko har liksom övriga palestinska städer upprepade gånger varit utsatt för utegångsförbud och militära attacker från Israels krigsmakt.
Rakels grav
Rakel var enligt Bibeln dotter till Laban, syster till Lea, systerdotter till Rebecka, kusin och hustru till Jakob och moder till Josef och Benjamin.
I den berättelse i Första Mosebok i vilken Rakel förekommer, kommer Isaks son Jakob till sin morbror Laban för att undkomma sin bror Esau, vars förstfödslorätt han lurat till sig. När Jakob befinner sig hos Laban blir han förälskad i dennes dotter Rakel, och blir lovad att få gifta sig med henne mot en hemgift bestående av sju års arbete för morbrodern. När så vigseln är avklarad visar det sig dock att det är Rakels syster Lea som döljer sig bakom slöjan - det hade nämligen varit en skam för henne om den yngre systern blivit gift först. Mot ytterligare sju års arbete får Jakob dock även Rakel till hustru. Då det är Rakel Jakob är förälskad i, kommer han att gynna dennas äldste son Josef framför sina övriga söner, födda av Lea och av tjänstekvinnor. Detta leder till osämja mellan bröderna, och ytterst till att Josef av sina äldre bröder säljs som slav till Egypten, dit långt senare hela familjen följer efter.
Rakels grav anses ligga utefter vägen mellan Jerusalem, på gränsen till det palestinska självstyrande området, och platsen för monumentet för graven är ofta drabbad av demonstrationer och oroligheter i konflikten mellan Israel och Palestina, då den är viktig inte bara för judarna.
Betlehem
Betlehem är en stad på nuvarande Västbanken, omkring en mil söder om Jerusalem och belägen 765 meter över havet. Den är huvudstad i distriktet Betlehem. Betlehems stadsområde innefattar också de små orterna Beit Jala och Beit Sahour.
Enligt Matteus- och Lukasevangeliet och den kristna traditionen var det här som Jesus föddes.
Betlehem är hemort för en av de största grupperna av palestinska kristna i Mellanöstern. Betlehem nämns också på flera ställen i Gamla Testamentet. Ruts bok utspelas i Betlehem, vilket har stor betydelse för det sammanhang i vilket Jesus föddes ("Davids stad"). Många kyrkor inom väckelserörelsen heter Betlehemskyrkan.
Den stora vägen från Jerusalem mot Hebron passerar Betlehem, och utefter denna väg mellan Jerusalem och Betlehem finns Rakels grav.
Inne i Betlehem finns som pilgrimsmål och sevärdhet bland annat den så kallade Födelsekyrkan, byggd av kejsar Konstantin den store över den plats där traditionen berättar att Jesus föddes. I närheten finns den grotta där Hieronymus sägs ha bott i trettio år medan han översatte Bibeln till latin. Strax utanför Betlehem på östsidan finns två olika platser som utpekas som Herdarnas äng (Beit Sahour).
Betlehem har ett katolskt universitet som grundats under ledning av Vatikanen.
Den nuvarande befolkningen uppgår till omkring 40 000. Den kristna befolkningen är inte längre i majoritet, men en särskild stadga kräver att borgmästaren och majoriteten i kommunrådet ändå måste vara kristna.
Alla kyrkor vi besökte var delade i tre, så också Betlehemskyrkan (Födelsekyrkan).
Herodium
Herodium eller Herodion är en konformad kulle med en höjd på cirka 758 m ö.h som ligger i Västbanken i Israel ca 12 kilometer söder om Jerusalem.
Herodium byggdes som en fästning åt Herodes den store ca åren 24 - 12 f Kr. Under romartiden var Herodium ett av de största palatsen i Romerska riket.
Fästningen förstördes år 71 av den X. romerska legionen (Fretensis) under romarnas fälttåg mot Masada.
Efter Herodes död tog hans son Archelaos över fästningen, och när landet blev en romersk provins blev det den romerske prefektens högsäte.
Efter Jerusalems fall användes återstoden av fästningen av judiska upprorsmän, och slutligen tog bysantinska munkar över kullen vilka gjorde den till en koloni för spetälskesjuka. Under 600-talet övergavs kullen.
Den 7 maj 2007 släpptes uppgiften att professor Ehud Netzer vid Hebreiska universitetet hade återfunnit Herodes grav i området som utgrävts sedan 1972.
Getsemane
Getsemane är en trädgård vid foten av Olivberget i Jerusalem och anses traditionellt vara den plats där Jesus och hans lärjungar bad kvällen före Jesu korsfästelse.
Enligt Lukasevangeliet 22:44 var Jesu ångest i Getsemane så djup att hans svett "droppade som blod ner på marken". Enligt ortodox tradition är Getsemane även den trädgård där apostlarna begravde Jungfru Maria.
Getsemane var ett viktigt resmål för tidiga kristna pilgrimer. I sitt verk Onomastikon konstaterar Eusebius av Caesarea att Getsemane är belägen vid foten av Oljeberget, och tillägger också att de kristna hade för vana att åka dit för att be.
Oljeberget
Olivberget eller Oljeberget är en ås öster om det gamla Jerusalem, i dag en del av staden, som fått sitt namn av den rika förekomsten av olivträd. Olivberget nämns ofta i Bibeln som platsen för olika händelser.
Vid foten av berget låg Getsemane, den olivträdgård där Jesus Kristus enligt Nya Testamentet togs till fånga inför sin korsfästelse. Det var längs sluttningen ner från Olivberget och in i staden som han en vecka tidigare hyllats som en kung när han kom ridande på en åsna.
Enligt Apostlagärningarna togs Kristus upp till himlen på den 40:e dagen sedan han återuppstått från de döda. Berget har varit en judisk begravningsplats i 3000 år och det finns uppskattningsvis 150 000 gravar där.
Många berömda personer ligger begravda på berget, däribland politiker och rabbiner, och en tomb sägs tillhöra Kung Davids son Absalom.
Enligt judisk tro så kommer de första som återuppstår när Messias kommer tillbaka vara de som ligger begravda på Olivberget.
Efter 1948 kom olivberget att tillhöra Jordanien och judar hade inte tillträde till berget och kyrkogården. 38 000 gravstenar förstördes i samband med vägbyggen och plöjning av marken för odling.
Efter sexdagarskriget 1967 kom berget att tillhöra Israel.
Tempelområdet
Jerusalems tempel eller Heliga templet, även kallat Guds Hus, Herrens heliga boning, var ett tempel i Jerusalem som enligt Gamla Testamentet ursprungligen uppfördes av Salomo omkring 957 f.Kr.
Enligt 1 Kungabokens kapitel 6 lades grunden i kung Salomos fjärde regeringsår, 480 år efter uttåget ur Egypten och bygget ska ha tagit 7 år. Templet har en mycket stor symbolisk betydelse inom judendomen, och är starkt kopplat till judendomens historia. Judendomens religiösa kultur koncentrerades kring templet, med religiösa ceremonier enligt Torah och de skriftlärdas och prästernas tolkning därav.
Tempelplatsen anses helig även för muslimer med hänvisning till att profeten Muhammed övernaturligt förts från Mecka till al-Aqsa på tempelberget under den nattliga resan, och i början var Jerusalem qibla (riktningen för muslimernas böneställning), tills Muhammed blev oense med judarna och Kaba i Mecka blev qibla istället.
När muslimerna strax efter Muhammeds död började erövra stora områden utanför Arabiska halvön i sina krigståg, intogs Jerusalem och år 638 uppförde Omar en trämoské på tempelplatsen.
Den muslimska Klippdomen (i nuvarande form från 1500-talet) anses idag stå i princip på den plats där Jerusalems tempel en gång stod. Dessutom finns Al-Aqsa-moskén intill denna, nuvarande byggnad från år 1035.
Korsfararna som erövrade Jerusalem i första korståget använde moskén som eget högkvarter, efter att ha dödat en betydande del av stadens judiska och muslimska befolkning, varav många tagit sin tillflykt till tempelberget.
Således är platsen islams tredje heligaste plats samtidigt som den är judendomens heligaste, och står i fokus för konflikt mellan judar och muslimer i området.
Platsen ligger i östra Jerusalem som kom att tillhöra Jordanien efter kriget som följde utropandet av staten Israel 1948. Det tillhör idag det område som Israel erövrade genom sin seger i sexdagarskriget, men står under internationell debatt om vem som ska ha laglig rätt till platsen, Israel eller den Palestinska myndigheten.
Israels premiärminister Ariel Sharon besökte tempelplatsen 2000 och somliga hävdar att detta utlöste al-Aqsa-intifadan.
Israels yrkande att de har historisk rätt till platsen sedan 4000 år genom deras stamfader Abraham står mot muslimernas yrkande att den har varit under muslimsk kontroll under större delen av det senaste millenniet, även om en palestinsk stat aldrig funnits förrän de senaste åren.
Saken kompliceras av att bägge sidor ser Abraham som tillhörande sin religion, men islam menar att Abraham skulle offra sin son i Mecka, inte i Jerusalem, och att det avsåg Ismael, inte Isak.
al-Aqsamoskén
al-Aqsamoskén är en moské i Gamla staden i Jerusalem, byggd efter muslimernas erövring av staden år 638. De gjorde al-Aqsamoskén till högkvarter för Tempelherreorden tills Saladin återtog staden 1187. Emellertid tilläts muslimerna gå till moskéerna i staden och be, och detsamma med de kristna sedan lyckan vänt i slaget vid Hattin.
Al-Aqsamoskén är den tredje viktigaste moskén inom islam efter Masjid al-Haram (moskén som omger Kaba) i Mekka och al-Masjid an-Nabawi (profeten Muhammeds moské) i Medina. Muslimer tror att profeten Muhammed under "den nattliga resan" fördes från den heliga moskén i Mekka till den plats där al-Aqsa nu är belägen.
Den islamiska traditionen hävdar att Muhammed bad med böneriktning mot denna plats till den sjuttonde månaden efter utvandringen, då han istället vände sig mot Kaba. Moskén i sig utgör en del av al-Haram ash-Sharif, ett område som också kallas Tempelberget och som är den heligaste platsen inom judendomen, eftersom det anses vara där som Templet i Jerusalem en gång stod.
Klippdomen
Klippdomen är en muslimsk helgedom i Jerusalem. Den räknas som islams tredje heligaste plats efter Kaba i Mekka och profeten Muhammed (saw) stad (Medina). Klippdomen är öppen för bön, men där hålls inga gudstjänster och den betraktas därför inte som moské.
Efter att ha rest runt och tittat, samt fått lite insikt i den religösa och politiska situation i området, så inser man att det är ingen lätt sak att komma med en lösning som alla är beredd att acceptera.
Är man intresserad av ett evighets jobb, ta jobbet som fredsmäklare i Mellan-Östern.
Källhänvisning: Wikipedia