Oktoberkriget, Yom kippurkriget, Ramadankriget också känt som Arabisk-israeliska kriget 1973 och Fjärde arabisk-israeliska kriget, utkämpades mellan 6 och 25 oktober 1973 mellan Israel och en koalition av arabiska stater under ledning av Egypten och Syrien.
Kriget började när koalitionen påbörjade ett gemensamt överraskningsanfall mot Israel under Jom kippur, den heligaste dagen i judendomen, som sammanföll med den muslimska fastemånaden Ramadan.
Egyptiska och syriska styrkor korsade vapenstilleståndslinjer för att gå in i den israel kontrollerade Sinaihalvön och Golanhöjderna, som hade blivit erövrade och ockuperade sedan Sexdagarskriget 1967.
Konflikten ledde till en nära konfrontation mellan de två kärnvapenbestyckade supermakterna USA och Sovjetunionen, som båda inledde massiva ansträngningar för att proviantera deras allierade under kriget. Vapenstillestånd uppnåddes direkt efter att den egyptiska tredje armén omringats och Egypten vädjat till USA.

Jag började med amatörradio 1974 och faktiskt i UN-buffertzon i Sinaiöknen. Låter konstigt men jag hade avlagt provet just innan jag åkte till mellan-östern och licensen kom från Televerket precis i början av tjänstgöringen.
Jag kom ner i oktober 1974 ganska precis ett år efter oktoberkriget. Sönderskjutna stridsvagnar och andra pansarfordon stog kvar där dom hade träfats och i de flesta fall också brunnit. Det fanns högar med tomhylsor och annat bråte, som påminde om vad som hänt bara ett år tidigare. Vi påträffade lik, som vi fick gräva upp och sedan utväxla med ARE-sidan, under stora hedersbetygelser.
På varje sida om oss fanns ett par pansardivisioner från Arab Republic of Egypt (ARE) och Israel Defence Forces (IDF), beväpnade till tänderna. Mellan huvucampen och FHQ i buffertzonen fanns ett 2 km brett minfält, som vi bara fick åka igenom på vissa tider och i följe med LO från IDF. Själva hade vi ett GRG, en ksp, AK4, kpist och handeldvapen att försvara oss med. Kändes lite ojämnt. Ett Hvbev komp är mycket bättre beväpnad än vad vi var.

Jag hade förväntat mig problem med att få en licens i Israel, men det var faktiskt inga problem att få en licens. Det hela var ordnat på ett par minuter hos kommunikationsdepartementet i Shalom Tower, Tel Aviv. Dom tittade bara på min Svenska licens och så var det klart. Det fanns en massa restriktioner med vem man fick ha QSO med. Dom är ju inte bästa vänner med sina grannar.

Amatörradion var en Zodiac 10W 145 MHz kristallmaskin och en 10 el Yagi. Jag hade ingen rotor så Fk Mörtberg fick vrida på max. Han blev så småningom överste och chef för I19. Det funkade rätt bra på kvällarna och då kunde jag köra Cypern, Libanon, Israel och Grekland.
Den Israeliska licensen innehöll en hel del restriktioner, man kan väl säga att man inte var riktigt kompis med varandra i området, så i buffertzonen använde vi 4U. I Libanon fanns det en svensk radioamatör och vi hade flera QSO´n via repeatern på Cypern. Cypriotern var nog konfunderade över vårt språk.

En del glasramar har blivit dimmiga och bildkvalitén vid skanningen har blivit lidande. Vissa foton kan därför se konstiga ut.
ARE = Arab Republic of Egypt
IDF = Israel Defense Forces

 Att rotera bataljoner går till på följande sätt. Först går en rekstyrka eller förtrupp ner till öknen. 14 dagar innan huvudstyrkan anländer. Vi roterade kompanivis och avlösningen var på flygplaten Ben Gureon. Det var minimi besättning på opena. Jag tillhörde rekstyrkan och fick värdefull information av veteranerna innan de åkte hem.

Ett kompani låg i FN-zonen. De andra två kompanierna låg vi huvudkampen Camp Tre Kronor, utanför FN-zonen. Efter tre veckor så roterade skyttekompanierna, man bytte helt enkelt med varandra. Vi tjänstgjorde alltså tre veckor i FN-zonen och tre veckor på Campen. Vår uppgift var att bevaka och rapportera händelser, så att stilleståndslinjerna respekterades. Vi fick skriva en hel del rapporter om "Påskjutningar", "Överflygningar" och "Intrång". Under den tid man var på huvudcampen, så kunde man få permission och åka ut och se på världen runt omkring. Själv så var jag till Israel, Egypten, Libanon och Syrien. Jag flög hem och jagade älg i september. Älgjakten får man inte missa.

Camp Tre Kronor låg i Al Nagila. Det fanns en skola i byn och en bar, samt ett par hus. Till baren kom gubbarna på kamel och gick in. Kamelen hittade tidligen hem när husse inte gjorde det. Skolan hade inga resurser som vi är vana med. Det var mycket intressant att se vad man kunde göra med egentligen ingenting. Tror inte häller att det var många föräldrar som gnällde. Barnen såg lyckliga och välmående ut, men det var väl ingen som talat om för dom hur "taskigt" dom hadde.

Camp Sinai var en gammal järnvägsstation. Själva rälsen var borta. Det fanns slipers som vi sågade till ved i bastun. Rällsen den kunde du hitta i befästningar runt om i öknen. Jag hade turen att få bo i ett av de två stenhus som fanns. Huset var kompaniets förbandsplats, men det var nästan aldrig någon som var sjuk. Det bästa var att jag hade en riktig säng, annars gällde tältsäng. Detta var vårt andra hem.

Cairo var ett totalt kaos. Kollektivtrafiken var helt överbelastad bussar som gått sönder fans lite här och där. Det var människor över allt.
Maten var livsfarlig och innebar en säker ”Yalla”. Ölen var som nilvatten körd i en Sodastream, spetsed med hembränt, med en bubbla kvar och hette Stella. Vattnet skulle man hålla sig borta ifrån. Äta gjorde man på Sheraton eller Hilton.
 Lämna kvar något på ett hotellrum var som att ge bort grejorna, men det fanns mycket man kunde uppleva. Fantastiska muséer som vi besökte. Jag var aldrig rädd att bli rånad eller något i den stilen. Det kändes ändå tryggt på något konstigt vis i Cairo.

När man låg inne på Camp Tre Kronor hade man möjlighet att åka lastbilsflak till Tel Aviv på lördag morgon och hem på söndag fm, men ett bättre alternativ var Taxi fredag kväll och lastblilsflak söndag fm.

Det var en spännande tid och jag gjorde en hel omvärderingar under min vistelse i området. Vill man ha en bra resebok, när man är i Mellanöstern, så kan jag rekommendera bibeln. Vår pastor hade en bibelstudiecirkel i historia och den gav en mycket bra historisk bild av området.

Vi fick kulhål i flera av våra fordon, men ingen skadades. Det verkade som om de väntade tills vi hade tagit skydd, innan man sköt på fordonen. Vi får vara tacksamma över att alla kom hem oskadade. Ormar, miner, skorpioner, hetta och faktiskt kyla. Min far trodde jag fått solsting när jag bad honom skicka ner dunsovsäcken. Vinternatten var riktigt kall. Det kunde sjunka ner mot nästan noll.

Många som var med i bataljonen gjorde fler FN-bataljoner. Själv så valde jag Cypern 4 år senare.

Vill du ha ett evighetsjobb så sök som fredsmäklare i Mellan-Östern. Ditt jobb kan gå i arv i generationer. Det är bara att slå upp Bibeln och läsa. Det har aldrig varit fred i området, bara vapenvila i väntan på nästa konflikt

Kan vara sant, men inte säkert.

Jag fick uppleva två olyckor. En på 54M och den andra på 56M. Båda var brännskador. Brännskador är bland det värsta som man kan råka ut för. Vi soldater tränas i att stoppa blodflöden, spjälka ben och armar, HLR mm. Däremot har åtminstone jag aldrig blivit utbildat i brännskador. Jag kan tänka mig hur kamraterna som står hjälplösa och ser en kamrat ha djävulska smärtor och inser man kan inte göra någonting.

Olyckorna
En grpch skulle tända dieselblandningen som värmde varmvattnet till OP (Det var vinter. På sommaren var det så att säga det omvända problemet). Tror det var S807 eller S811.
Vattentanken var högt upp i ett torn, så det var stege upp som gällde. Han tände blandningen men på vägen ner trodde han att han misslyckads, så han klättrar upp igen. Sätter handen på burken med blandningen och halkar samtidigt på stegen, får brinnande diesel över sig.
OP larmade via radio och ambulansen skickades i väg, men det var nästan 20km till OP och brandskador var inget vi kunde hantera. Det var bara IDF som hade dom resurserna. Vi ropade på IDF på vårt eget batstri-nät. ”IDF IDF this Swedbat We have badly heart soldider and need your help!”. IDF svarade efter ett par anrop”. "This is IDF how can we help?”. Läget förklarades och dom skulle skicka en helikopter till sitt OP vid gränsen. Helikoptern var i luften på mindre än 10 minuter. Dom fick inte flyga ända fram. Den var framme före vår ambulans. Soldaten flögs till universitetssjukhuset i Bersheeba. Han fick ligga på sjukhus flera månader innan han kunde flygas hem.

Den andra olyckan var en bensinspis, som exploderade i ansiktet på kocken. Jag tror det på S502 eller S504. Vi gjorde precis samma anrop som 54M och fick samma svar. Den soldaten flögs också till Bersheeba.

BrigC
ARE lyssnade också på oss. (Alla lyssnade på oss. Träffade svenskspråkiga tjejer i Tel Aviv som tjänstgjorde i Sinai, som ställde en massa oskyldiga frågor). Fick följa med komch (körde) till BrigC på ARE sidan en natt. Vi var där i ett helt annat ärende. Vårt ärende gällde en patrull som vi infångat och hur den skulle återlämnas. Då tar ARE brigch upp brandskadan och säger att dom har bättre sjukhus resurser än IDF och att dom var beredda att hjälpa oss om vi begärde det. Igen av oss trodde ett för ett ögonblick på vad han sa. Kompch svarade att han var tacksam för erbjudandet, men vi borde naturligtvis öva för att bli verkligen bra. Datum för övningen fastställdes. Det var en tisdag. Vi väntade med en sårskademarkör. Ingen helikopter kom. Inte nästa dag heller. Två veckor senare kom en helikopter. Vi hörde inget mer från ARE om övningar. Blev förresten inget av med fotbollsmatchen skulle spelas mot dom, som bestämdes samma natt.
Det ärendet vi där för var att vi infångat en patrull, som nu satt i hundgården och väntade på räddning. Hundarna satt utanför och undrade vad dom där typerna gjorde i hundgården. Hasse berättade att vi tagit en av hans patruller och bad honom att komma hämta dom. Han bad om ursäkt för att dom inte kunde orientera. Det var naturligtvis inte deras avsikt att vara i FN-Zonen. ”Det är bara att släppa dom”. ”Nej det kan vi inte göra. Är dom så dåliga på att orientera kan jag inte ta på mitt samvete att dom så såningen hamnar hos IDF.” Det argumentet bet han gav med sig och skulle hämta dom. Utväxlingen skulle ske vid S501. Vi körde dit ARE-patrullen och det kom en rysk lastbil från ARE. BrigC anlände i något som såg ut som en rysk folkvagn 1500 med antenner.  Det ställdes ut en stege upp till flaket på lastbilen, men först skulle patrullen lämna av till sin chef. BrigC svor upp dom i givakt och sedan kom en lång harang på arabiska och om jag nu får översätta utan att ha förstått ett ord utan tolkar bara tonfallet, så sa brigC följande. ”Jag sitter på kontoret i Qantara ska just få ikull min sekreterare, när dessa fördömda svenskar dyker upp och stör mig, bara för att du din eländiga idiot går och blir tillfångatagen. Ni får gå hem” Han slängde upp stegen på flaket och dom marscherade iväg.

Den finska patrullen
Jag kom till S510 som var vårt sista OP innan man kom in på IDF delen av vägen mot Camp Victoria. Det stog två finska bilar där och skulle tydligen vidare, men det var länge innan det gick någon LO-tur. Jag frågade vad dom väntade på och det var en ”Special LO”. Hade man bråttom kunde man begära en extratur. Jag frågade varför så bråttom? Patrullen hade varit i eldstrid med ARE på natten och sårat en ARE-soldat. Finske bataljonschefen hade snabbt beslutat att skicka dom till Cypernbataljonen. Smart drag av honom. Om ARE nu skulle klaga så skulle han svara ”Dom är inte kvar och inte under mitt befäl”.

Cairo
Hade varit hem och jagat älg och åkte via Cairo. Låg över på tillbakavägen på Hilton och skulle åka UN-lastbil tillbaka till CV. Träffade lastbilsföraren på UN HQ Cairo och vi åkte i väg, men jag på flaket för att bevaka lasten. Det var nämligen så att snattare hoppade upp på flaket vid rött ljus. Försåg sig och av vid nästa rött ljus. Hade en plankstubb för att slå i baklemmen om det skulle dyka upp några händer och det gjorde det. Dom försvann efter ett kraftigt slag i närheten eller om det nu var över handen. Kommer inte ihåg.

Resan till Tel Aviv
Vi hade roterat in till Camp Victoria och ville till Tel Aviv, men SDS gick dagen därpå. Någon kom på idén att beställa taxi. Vi beställde två Mercedes lång för vi var ju 11 pers. Det kom bara en. Det var en massa ursäkter men allt skulle lösa sig bara vi kom till El Arich. Problemet var bara att hjälpföraren inte rymdes hur vi än försökte pressa in oss. (Han var med för IDF tog alla tillfällen att jävlas med dom) Hjälpföraren fick klättra upp på taket och remmades fast i tankstället och så bar det i väg. När vi kom till El Arich körde taxin gata upp och ned, till slut stannade han vid ett dåligt upplyst torg. Gatorna vi hade passerat kändes som 1400-tal, med slask på. Det var inte ett ställe vi skulle ha stannat frivilligt på. Plötsligt lösgör sig en man med handuk och fläckrem och kommer fram till oss och säger ”Hej grabbar har ni problem” på Göteborgs dialekt. Vi berättade om vårt problem. ”Jag fixar det” Det gjorde han också och vi fick en andra Taxi. Oddsen för det skulle jag tro var rätt höga!

Patrullspåret
Jag åkte med en patrull en mörk natt, när vi plötsligt ser en ARE-soldat på vägen inne i FN-zonen. Han fick inte vara där, men dom brukade i bland "tassa in" på natt och lägga minor på vägen och då ställde de en post för att varna. Varför man gjorde så grunnade vi en hel del på.
I alla fall vi stannade och frågade: "Do you speek english?"
Han svarade: "No, but I smoke cigaretts".
Han var helt enkelt röksugen och utan cigaretter. Vi gav honom ett paket och skickade tillbaka honom

Ambulansen
I Egypten fungerade allting annorlunda mot vad vi svenskar är vana och då menar jag allting, men på något underligt vis fungerar ändå landet. En av våra ambulanser en 903 står stilla i ett rödljus och blir påkörd bakifrån.
Dom kliver ut och undrar
”Vad håller du på med?”
Föraren svarar ”Inte mitt fel”.
”Vadå inte ditt fel”
”Inte mitt fel, bilen har inga bromsar”
Ja självklart är det ju inte hans fel då. Det är bilens fel.

Pengar
Egypten hade pund som valuta, men det var dollar dom ville ha. Pundet var en valuta som är värdelös att handla med  ”utomlands” och man kunde inte köpa sig någon Mercedes med pund. Det var alltså läge att skaffa dollar och dom rika hade råd och dom som skulle skaffa fram dom var svartväxlarna och dom fanns över allt. Det var naturligtvis förbjudet att svartväxla. Jag vet ingen som åkte fast och om någon hade gjort det så fanns alltid möjligheten till att muta polisen. Man gick till Posten på campen och tog ut $100 åkte till Egypten, växlade svart och hade $400 i pund (Om man var en bra förhandlare), gjorde av med $200 i pund och väl tillbaka så växlade man in dom till ordinarie kurs på posten och hade $200 riktiga dollar i handen. Någon kom på det hela och plötsligt fick man bara växla in i samma valuta.
Omoralisk i Sverige Ja, men i Egypten nej. Den rike fick sin Mercedes, svartväxlaren sin provision och polisen sin muta och alla var nöjda.
Lite annorlunda som sagt.

Parkeringsboten
Stog på en parkering med en pskylt framför utan tilläggs info.
Fick en pbot och polisen stog kvar och väntade.
”Du kan inte sätta en pbot på mitt fordon”
”jo” Jo det kunde han ju. Det var precis vad han gjort.
Alternativen var följande:
Tillkalla UN-MP. Tar timmar att vänta på MP och sedan sitta på en Polisstation ett par timmar där åtminstone chefen skulle ha del i pboten och argumentera.
Det andra alternativet var att pruta på pboten och betala. Det blev alternativ två.