FN bataljonerna 67C 69C

Turkiska invasionen av Cypern var en turkisk militär invasion som inleddes den 20 juli 1974 som ett svar på den grekiska militärjuntans uppbackade statskupp på Cypern. Kuppen, iscensatt av Cypriot National Guard i samarbete med EOKA B, avsatte cypriotiska presidenten ärkebiskop Makarios III och Nikos Sampson installerades i hans ställe. Mer än en fjärdedel av befolkningen på Cypern uteslöts från den ockuperade norra delen av ön där grekcyprioter utgjorde 80% av befolkningen. Det fanns också ett flöde av cirka 50 000 turkcyprioter som flydde från söder till norr efter konflikten. Den turkiska invasionen av Cypern slutade i en delning av Cypern längst den FN-övervakade gröna linjen som fortfarande idag delar Cypern. År 1983 förklarade Turkiska Federala Staten av Cypern (TNRC) sig självständigt, även om Turkiet är den enda staten som erkänner den. Grek- och turkcyprioter får för närvarande resa fritt över ön efter restriktionslättnader.

Jag var inkallad och placerad på 2.NB50 när det kom en signalist pulsande i snön och sa det är nån stab som vill tala med med dig. Det var Nisse Tätting på AstFN som undrade om jag kunde åka till Cypern efter övningen. Det var inte populärt när jag kom till Standard Radio, men samma dag la man ned min avdelning och det var bara att åka. Jag kom till Cypern i mars 1978, starx efter Egyptens "Entebbe" räd på Larnacas flygplats, för att ta över 2.a pluton 1.komp, som då var förlagda i Nikosia området. Det var en stor pluton 56 man, 4 grp och en stabsgrp. Den ordinarie plutonchefen hade åkt hem, riktigt varför fick jag aldrig klart för mig. Plutonen var en skyttepluton och själv är jag StabSb utbildad, så det var en ny upplevelse. Jag visste från Mellan-Östern att allt roligt hände vid "fronten", så det var dit jag ville.

Plutonen var mycket bra, med trevliga soldater och bra gruppchefer, så arbetet gick galant. Den pluton som jag var uttagen som chef till kom ner och avlöste i maj 1978 och kvar från den "gamla" plutonen blev ett par man och 12 motorcycklar. Jag hade MC-shop sedan på S61. Dom som inte uppfylde 12/6 regeln kunde inte ta hem sin MC skattefritt. Vi hde nog kunnat sätta upp en halv plut MC buret. Alla hade inte A körkort, men det var inga problem, man åkte till en gubbe i Nicosia och blev fotad och fick ett L-körkort, som gällde i 6 månader, skulle visserligen finnas L på MC-en, men ingen brydde sig.

Bataljonens uppgift var att bevaka och rapportera händelser i FN-zonen från Nikosia till staket mot den engelska basen i Dekelia. Den svenska bataljonen bestog av 2 skyttekompanier och ett stab & trosskompani. 1:a kompaniet var förlagda mellan Nikosia och Louroujina, samt en vaktpluton i Larnaca. 2:a kompaniet mellan Louroujina och Dekelia. Stab&Tross i Larnaca.

Min pluton roterade mellan Nikosia, Larnaca och Louroujina (Akıncılar viktigt när man talade med turksidan). Mitt förslag att vi skulle vara i Larnaca den varmaste tiden, med närhet till havet. 1978 var den varmaste sommaren i mannamine.

Snabbt insåg jag att det var läge för amatörradio, för det fanns gott om arbetstid som det inte fanns något arbete att fylla med. Det var inte fritid, utan tjänstetid utan arbete, man skulle vara på plats ungefär som en brandsoldat.

Jag köpte en IC701 och en 12AVQ från SRS och fick den ner till Cypern i april 1978. Den kostade 2 månadslöner. Jag var då förlagd i Nikosia på en kulle S61 i ett stabstält 22.

Nu skulle jag bara skaffa mig en licens och med Israel i minnet åkte jag till kommunikationsdepartementet i Nicosia för att skaffa den. Blev hänvisad till en man i en barack som stog i träddunge och han skulle ha hand om "hamradio" och det hade han också. Där fick jag fylla i att jag uppfyllde RSGB´s villkor för amatörradio och sedan skulle det vara klart, bara ministern skrev på och det skulle han göra på torsdag. Åkte dit på torsdag bra för att få reda på att ministern skulle rista på namnet nästa tisdag. Det höll på så ett tag tills jag fick hjälp av 5B4EI, som fixade det hela på 30 min och licensen skulle vara "lifetime".

Hem till tältet och korkade upp IC701 och körde i 2 dagar som 5B4GS QTH N Nicosia, tills CYTA (cypriotiska televerket) ringde och var putt över att jag använde mitt riktiga QTH, som QTH. Verkar i och för sig logiskt att göra det, men enligt dom så kunde det misstolkas som att jag var på den Turkiska sidan. I stället skulle jag använda Larnaca som QTH fast jag var i norra Nicosia. Det gick i och för sig bra att använda 5B4GS från Louroujina som låg på Turkiska sidan bara man sa att man var i Larnaca. För mig hade ingen betydelse, så det fick bli som dom ville.

Marken på Cypern är stenhård på sommaren, så för att ha något att fästa antennen i, så borrade vi med bergborrmaskin ett hål i marken, som vi sedan slog ner ett järnrör i. På järnröret så fäste jag GP-en. Vi var inte anslutna till 220V, utan hade ett eget elverk, som försåg oss med 220V. Elverket stängdes av kl 22:00 om jag inte körde amatörradio.

Det blev ett par tusen QSO. Jag var inte riktigt beredd på den inbyggda kraften i 5B4. Man behövde bara rop CQ 5B4GS, så hade man jobb resten av dagen. Min tältkamrat och ställföreträdare kan fortfarande radiorutinerna utantill efter att ha lyssnat i 2 månader på mig. Han tjuv körde då jag hade permis, men loggade allt i loggboken.

På bilden vår plutoncamp på en kulle utanför Nicosia. Här bodde jag och 2 grupper ur min pluton i 4 månader. De andra två grupperna var förlagda på vart sitt OP.
Den ”skarpögde” kan se en 12AVQ rakt framför "valpen". Jag bodde i stabstältet till vänster och bakom valpen skymtar matsalstältet.
Plutonen hade gott om privatägda civila motorcyklar och dom var UN-registrerade, så man kunde åka vart man ville med dom, även på Turksidan.

Det enda Hotell som fans i Nissi Beach var Nissi Beach Hotell. Det har hänt lite sedan dess. I Fig Tree Bay fanns bara en lite hydda med iskylbox, men det gick att hyra båt med vattenskidor.

Loroujina på den Turkiska sidan. Bilden är från våran plutoncamp, som tidigare hade varit kompanicamp. Uppe på berget sitter Turkarna och tittar ner på oss. Vi hade en 24 timmars OP, en bit under Turkarnas postering.

Helikopterträning tillsammans med Engelsmännen. Repet låg väl upplindat på marken tills jag skulle klättra ned. Det kändes ganska högt, minns jag. Undrar om vi skulle ha fått göra denna övning i Sverige, med tanke på alla skyddsregler?
Just denna dag var det 52C i skuggan, kändes ganska skönt med vinden från rotorbladen.
Nicosia lär vara världens varmaste huvudstad.

De flesta ser nog Cypern som en stor badstrand, men det finns inte så många riktiga badstränder på ön. Det jag lärde mig var att det fans ett mycket naturskönt område uppe i Troodosbergen, med en skidbacke och man kan åka slalom i på vintern.
I Troodos ligger temperaturen runt 15C - 20C på sommaren, så en het dag kan det vara skönt att svalka sig i bergen.
Åker ni någon gång till Cypern, ta er tid att åka upp till Troodosbergen.

På denn bild finns min blivande hustra. Vi förlovade oss på Officersmässen, midsommarafton 1978. Vi gifte oss på midsommarafton 1979 i Margareta kyrkan Lycksele.

Kan vara sant, men det är inte säkert.

(67C) Det fanns odlad mark runt OP61 i FN-zonen. Bönderna fick åka in och bruka den efter att ha lämnat in en ansökan i typ 5 ex på polisstationen i Nicosia, som stämplade alla och skickade vidare till FN-HQ, som sa ja och stämplade och skickade vidare till batstaben i Larnaca, som stämplade och skickade vidare till kompstaben som skickade vidare till oss och så gick det hela vägen tillbaka. Turkarna fick också ett ex. Bonden kunde med papperet i handen bruka sin jord. Plötsligt ser vi en traktor som plöjer i zonen. Turkarna är upprörda för det kunde vi se. Inget tillstånd efter kontakt med batstaben (DO).Post 2 avvisa, men traktorn bara körde förbi och om han inte kastat sig åt sidan hade han blivit överkörd. Vi hade en reservgrupp på OP som jag skickade ned. Det hjälpte inte. Boden var inte imponerad. Samtidigt så stog hela NG 212 bat (i allafall 100st) och skrek vid zongränsen. Turkarna började samlas på sin sida. Det hettade till. Det kommer in en polis i uniform i zonen (Det fick inte vara några uniformerade greker i zonen), så jag gav order om att kasta ut honom. Det visade sig sedan att det var polischefen i Nicosia. Dom hade gjort fel och han ville förklara för oss, men det hade nog varit bättre att ringa. Nåväl hur fick grpch stopp på traktorn. Jo han ställde upp grp på en linje framför traktorn och beordrade ladda och det är en ganska långsam procedur, så bonden hade god tid på sig att överväga sina möjligheter. Han valde den kloka vägen ut zonen.
Jag mötte sedan C212bat NG när vi firade midsommar och fick veta att mitt öknamn var ”The angry men on the hill” och det kan jag stå ut med.
Kändes väl inte så himla rätt att hindra bönder från att odla sin egen mark. Kn Mikaelsson I20 redde några år senare ut dessa jordplättar, så jag tror att idag får bönderna odla sin jord i FN-ZONEN.

(67C) ÖB Stig Synnergren skulle komma och inspektera min pluton på 67C. Det var en stor händelse bland yrkesbefälen och tydligen också en förvirring. Det var order hit och dit om vem som skulle lämna av plutoncampen S61. Jag eller OP-chefen. Till sist så blev det OP-chefen. ÖB kom i helikopter med 4 röda stjärnor på och OP-chefen lämnade av.
”Jag förmodas inspektera, vem är chef här?”
Ett steg fram ”Jag General”
”Då börjar vi med din förläggning. Det brukar alltid vara sämst hos chefen”.
Ja han hade rätt och han kollade inte plutonens övriga tält, vilket noterades av soldaterna.
Kocken rymdes inte i kockkläderna, så jag hade ställt en göteborgare som rymdes i kockkläderna som kock.
”Vad gör du när dom klagar på maten?” frågade ÖB.
”General Jag ber dom fara åt helvete!”
Tänkte nu är det kokta fläsket stekt.
”Här är det ordning och reda”, sa ÖB och drog vidare.

(69C)När försommarsolen började sippra in genom fönstren på HK i Stockholm verkar det som alla överstar fick inspektionslust och måste till Cypern.
Vi hade ett OP på vägen till Nicosia (På vägen till FN HQ i Nicosia) och det är nog det mest inspekterade OP-et. Jag fick aldrig någon fråga vid dessa inspektioner, fast om du vill veta något skall du nog fråga en plutonchef. Nåväl C AstFN öv.1 Yngve Ekman som jag hade mött vid rotationen 54M 56M, skulle inspektera detta OP. Jag kom i min tgb och såg till min förvåning vem som var post. Att han kunde lämna av det visste jag och jag hoppades att öv1 skulle hålla sig till protokollet, men det gjorde han inte.
Posten stog 6m upp och tittade ned, när öv1 stegade fram.
”Lämna av!”
”Överste post ur Svenska FN-bat, Jag bevakar …….
Normalt är ”Lystring ställ” efter det, men det kom en fråga.
”Har posten något att rapportera?” En fult rimlig fråga. Soldaten i fråga hade inte sett något vad jag kunde minnas, när han rapporterat till mig.
Det hade varit bättre om frågat om ”jaktmarkerna i Nicosia”.
Posten dröjde med svaret, så översten kompletterade frågan.
”Har posten sett några rörelser i zonen?”
”Höre du jag sett en koktraktor”
Då vänder sig överstens adjutant mot mig och säger ”Han sa du till översten”. Detta var 1978 och då var det inte OK.
Jag svarade ”Det är samma sak som Sir! På norrländska.

Blev väckt en morgon på S61 av MP som ville jag skulle komma och ”kvittera ut” en av mina soldater som hamnat i buren. Det måste vare en officer som kommer, var budskapet.
Åkte till MP arresten i Nikosia och kom fram samtidigt som en engelsk löjtnant hämtade sina 10 soldater. Han hade med sig en fanjunkare som svor upp engelsmannen mot väggen och så var det ”kvick march ut”. Den engelske löjtnanten frågade vad som skulle hända med min soldat och jag svarade det blir nog enkel resa hem. ”Då skulle jag inte ha en enda soldat kvar, svarade han”. Vår auditör tog alltid till det hårdaste straffet och någon försvarsadvokat var det inte frågan om, så det blev som han ville. SCACYP löd domen (Hemförlovning med Hercules). Jag fick för sent reda på vad som hänt, faktiskt först när jag var hemma i Sverige som instruktör på nästa bataljon. I Linköping delade jag lägenhet med vakthavande MP-befäl från natten i fråga och han berättade vad som hänt. Det var egentligen ett misstag från MP att min soldat överhuvudtaget blev satt i arresten. Det var en annan som skulle ha suttit i arresten och han  blev kvar.

Larnaca (Camp Victoria)
Halv pluton understöder Stab & Tross komp. I alla fall till en början.
Blev kallad till Kommendanten och fick order om att vakten inte skulle vara skarpladdad. Det fanns dom som tyckte det var läskigt att vakten hade skarpa vapen. Har svårt att tro att det var någon som tillhörde den militära delen av bataljonen. Gissar att det kom ifrån någon ”vitsnodd” eller ”Vingresenär”. Jag ansåg att om man hade magasin i vapnet så skulle det var skarpt, man signalerar ju liksom att man är färdig till strid. Bataljonen var ju trots allt ett krigsförband. Vägrade och hämtade batonger till vakten. Det var inte bra.
Det fanns en hel del anhöriga som låg och solade nere vid Flamingo hotell, som FN hade ”ockuperat”. De rökte och kasta fimparna i sanden, sedan klagade de hos Kommendanten över alla fimpar. Jag fick order om att rensa sanden från fimpar. Tyckte att dom får väl kratta själv. Tog med mig en grp, utrymde stranden och krattade den. Inte bra, störde solandet.
Tror att batch och jag hade samma uppfattning om dessa anhöriga. Han begränsade deras närvaro på mässen till torsdag, lördag och söndag.
Blev kallad till Kommendanten. Ni behöver inte ställa upp i marschskor och full uniform, för det gjorde inte Stab & Tross komp. Kontrasten blev tydligen för stor. Våra killar som skurna ur SoldF och hans egna, ja inte var det uniform = Likformigt. De som var med vid avlämningen skulle ju gå på vakten, skulle de åka 1 km och klä om?
Nå väl man ändrade ordern. 2 grper underställes Stab & Tross komp.
Kommendanten tog själv befäl, så han kunde styra och ställa som han ville och så var han av den besvärlige löjtnanten. Vi skulle hur som hällts rotera till Louroujina. Jag saknade inte vakttjänsten på Camp Victoria.
(Larnaca) In på mässen kommer vaktchefen och säger att det är tre norska FN-soldater från Libanon som vill handla på PX-et (Den tullfria kiosken). Kan dom inte vänta tills den öppnar?  Nej, för dom har varit utan snus i 3 månader. Jag förstår, hör om XXXX kan öppna. Man måste ju hjälpa kollegor i nöd. Var ju tvungen att gå och titta hur det gick. Tre norrmän satt på muren utanför och la in varsin ettan. Det såg ut som när en knarkare fick sig en sil.

I Louroujina fick jag lära mig hur mycket vatten man får om man får en tum. Den Turkiske kommendanten i byn ringde och ville träffa mig, så jag åkte upp till honom. Han bjöd på turkiskt kaffe. Han drack ur en liten kopp och jag ur en tekopp. Vilket imponerade på serganten som serverade. Vem vill ha en kaffe som snaps, när det finns riktiga koppar. De hade fantastiskt gott kaffe. Jo, han ville jag skulle kolla varför dom bara fick en tum vatten. Jag undrade då hur mycket vatten han menade och han svarade "Bara en tum. Vi skall ha mer". Egentligen inte mitt problem utan sådana frågor skulle batstaben ta hand om, men kaptenen insisterade att jag skulle göra det. Jag hade inget annat för mig, så ok. Förbryllad åkte jag till Grekernas Polisstation i grannbyn där vattnet kom ifrån och bad att få kolla hur mycket vatten turkarna fick. No problem, sa Polischefen. Vi åkte i väg till en fördelningsbrunn, där vattnet fördelades till 4 byar. Han klev ner i brunnen och drog fram en tumstock, som han stack ner i vattnet i pipelinen, som gick till min by och sa "As you can see only one inch!". Det var analog fördelning till byarna. Rören hade helt enkelt olika dimension. Intressant sätt att mäta vattenflöde i tum och jag hade lärt mig något nytt. Det var inte mycket vatten till 600 invånare, så jag förstog att dom klagade.

Jag blev uppkallad flera gånger till turkkommendanten. En gång gällde det att någon av mina soldater hade flörtat med en hemmafru i byn. Han hade vinkat till frun i fråga. Jag gissar att hon vinkade först och han vinkade tillbaka. Hur som hällts så hotade hennes man skjuta på oss vi fortsatt att flörta med hans fru. Kommendanten log och sa han är med i hemvärnet, så ta det på allvar. Så kan det gå ner man försöker vara trevlig!

En annan gång så gällde det ett olivträd om jag mins rätt. Någon från greksidan hade tassat i på natten och plockat oliver och om jag får gissa så var det förmodligen hans träd. Det var i en del av zonen som var död från vår insyn. Jag frågade ”Vill du att vi skjuter på dom om dom kommer tillbaka”. Han svarade.” Nej för gudsskull! Jag vill bara klaga”. Visst är kaffe gott?

Granne med vår camp bodde en krigsänka. Hon hade en tupp, som uppenbarligen var chefstupp i Lorojina.
Jag vaknade ofta på natten av tupparnas galande och efter ett tag så började jag förstå ett mönster. Grannens tupp var huvudstation i Louroujina och gjorde sambandsprov en gång i timmen. Var det då någon som inte svarade så ropade alla tuppar i Louroujina på honom och dom var många.
En morgon kom en soldat och frågade om han fick ”knäppa (han sa något mer) tuppen".
Hade god lust att säga ja, men det fanns säkert en successionsordning bland tupparna och en rubrik i Expressen ”Svensk FN-soldat skjuter tupp för fattig krigsänka! Nu helt utblottad!” som avhöll mig från att säga Ja.

Mitt militära CV ser ut ungefär så här:
Stbsgrpch 2.komp 56M Mellan Östern
Stabsplutch Cykelskyttebat Fo61
Stabsplutch 2.NB 50
Plutch 2.plut 1.komp 67C 69C Cypern
Biträdande sbch NB50
Biträdande sbch 2.GränsReg (GR2)
sbch 612.fogrp
sboff J6 MDN Boden (Bantad före detta MiloStabÖN)
HV C S6 13.hvbat
RAKEL instruktör

Den bästa tiden var trots allt i Mellan Östern 56M och 67C, 69C på Cypern.
Efter att ha provat på många befattningar, så om jag skulle välja ut någon speciell, så blir det nog att vara plutonchef. Nära verksamheten och manskapet. Då trivdes jag som bäst. Jag hoppas att dom som har tjänstgjort med mig har samma uppfattning.