Amatörradio och FN-tjänst

Yom Kipur

Oktoberkriget, Jom kippurkriget, Ramadankriget också känt som Arabisk-israeliska kriget 1973 och Fjärde arabisk-israeliska kriget, utkämpades mellan 6 och 25 oktober 1973 mellan Israel och en koalition av arabiska stater under ledning av Egypten och Syrien. Kriget började när koalitionen påbörjade ett gemensamt överraskningsanfall mot Israel under Jom kippur, den heligaste dagen i judendomen, som sammanföll med den muslimska fastemånaden Ramadan. Egyptiska och syriska styrkor korsade vapenstilleståndslinjer för att gå in i den israel kontrollerade Sinaihalvön och Golanhöjderna, som hade blivit erövrade och ockuperade sedan Sexdagarskriget 1967. Konflikten ledde till en nära konfrontation mellan de två kärnvapenbestyckade supermakterna USA och Sovjetunionen, som båda inledde massiva ansträngningar för att proviantera deras allierade under kriget. Vapenstillestånd uppnåddes direkt efter att den egyptiska tredje armén omringats och Egypten vädjat till USA.

Sinai 1974 FN-bat 56M

Jag började med amatörradio 1974 och faktiskt i UN-buffertzon i Sinaiöknen. Låter konstigt men jag hade avlagt provet just innan jag åkte till mellan-östern och licensen kom från Televerket precis i början av tjänstgöringen. Jag kom ner i oktober 1974 ganska precis ett år efter oktoberkriget. Sönderskjutna stridsvagnar och andra pansarfordon stog kvar där dom hade träfats och i de flesta fall också brunnit. Det fanns högar med tomhylsor och annat bråte, som påminde om vad som hänt bara ett år tidigare. Vi påträffade lik, som vi fick gräva upp och sedan utväxla med ARE-sidan, under stora hedersbetygelser. På varje sida om oss fanns ett par pansardivisioner från Arab Republic of Egypt (ARE) och Israel Defence Forces (IDF), beväpnade till tänderna. Mellan huvucampen och FHQ i buffertzonen fanns ett 2 mil brett minfält, som vi bara fick åka igenom på vissa tider och i följe med LO från IDF. Själva hade vi ett GRG, en ksp, AK4, kpist och handeldvapen att försvara oss med. Kändes lite ojämnt.

Amatörradio

Jag hade förväntat mig problem med att få en licens i Israel, men det var faktiskt inga problem att få en licens. Det hela var ordnat på ett par minuter hos kommunikationsdepartementet i Shalom Tower, Tel Aviv. Dom tittade bara på min Svenska licens och så var det klart.

Amatörradion var en Zodiac 10W´s 145 MHz kristallmaskin och en 10 el Yagi. Det funkade rätt bra på kvällarna och då kunde jag köra Cypern, Libanon, Israel och Grekland. Den Israeliska licensen innehöll en hel del restriktioner, man kan väl säga att man inte var riktigt kompis med varandra i området, så i buffertzonen använde vi 4U. I Libanon fanns det en svensk radioamatör och vi hade flera QSO´n via repeatern på Cypern.

FHQ

Jag hade turen att bo i ett av få hus i buffertzonen. Vår kompanicamp (FHQ) låg vid en gammal järnvägsstation, efter järnvägen som en gång i tiden hade gått till Addis Abeba. Spåren var borta sedan länge men slippersen fans kvar och utgjorde utmärkt bränsle till den vedeldade bastun. Sågen blev ganska fort slö när slippersen skulle sågas till ved av "frivilliga" soldater. På bilden kan man skymta FN-flaggan som sitter i toppen på semaforen. 
Det fanns ingen ATN, så allt gick på RaUK. Jag tror att alla lyssnade på oss. I alla fall på vår radiosändningar med musik, via Ra145. Det brukade komma in röster som talade engelska efter vi slutat för kvällen och tacka för underhållningen.

FHQ

En bild av FHQ Camp Sinai på lite håll. Det var en gammal järnvägsstation, men järnvägen var borta sedan länge. Jag bodde i det vita huset längst till höger. Sand så långt ögat kan se.
Det fanns getter i öknen, vad dom levde av har jag aldrig förstått. Gått om råttor och småkryp. Ormar, skorpioner och andra giftiga kryp. Blev man biten av något så skulle man ta med sig gärningsmannen till doktorn, för att man skulle veta vilket motgift man skull ges. Så ta med ormen! Dom allra flesta skorpionerna var inte farligare än ett bi, men vem ville ta reda på om det stämde. Skulle man ta upp något från marken var det bäst att sparka på det först, för att se vad som gömde sig under.
Töm skorna innan du tar på dig dom. Du vet aldrig vad som krupit ner i dom. Hundar med Rabies strök omkring.

SM2GSR/4U

I Egypten var det ingen som helst amatörradioverksamhet och det gick inte få något tillstånd att köra där. Det var många som försökte men det var kalla handen. Enligt ryckte så fungerade inte ens mutor, som annars löste de flesta problem.
Antennen satt på en högantenmast och som rotor använde jag fk Mörtberg (numera överste). Det fungerade alldeles utmärkt. De amatörer jag körde i området tyckte nog att jag var lite suspekt och var nog inte helt övertygade om att jag fanns där jag påstod att jag var. Det fanns nämligen "kaktusgubbar" i området, som också använde 2 m för helt andra ändamål.

SM7JZ

På huvudcampen i al Nagila (Camp Tre Kronor) fanns fasta radion och den brukade jag låna för att köra QSO´n med min far SM2AVU. Huvudcampen låg i vad som då betraktades som Israel (i alla fall av dom) och där gällde 4X licensen, men som sagt med grannarna fick man inte ha QSO. På bilden Olle SM7JZ.

Camp Tre Kronor

Ungarna gillade Olle och han brukade sitta och läsa med dom utanför taggtråden till Campen.
Bilden symboliserar också skillnaden mellan insidan på taggtråden där välstånd råder och utsidan med fattiga och hungriga människor. Det läget fanns över allt.

FC på besök

Vid rotationen 54M 56M kom FC på besök. Hedersvakt ur 54M.

Tjänsten

Ett kompani låg i FN-zonen. De andra två kompanierna låg vi huvudkampen Tre Kronor, utanför FN-zonen. Efter tre veckor så roterade skyttekompanierna, man bytte helt enkelt med varandra. Vi tjänstgjorde alltså tre veckor i FN-zonen och tre veckor på Campen. Vår uppgift var att bevaka och rapportera händelser, så att stilleståndslinjerna respekterades. Vi fick skriva en hel del rapporter om "Påskjutningar", "Överflygningar" och "Intrång". Under den tid man var på huvudcampen, så kunde man få permission och åka ut och se på världen runt omkring. Själv så var jag till Israel, Egypten, Libanon och Syrien. Jag flög hem och jagade älg i september. Älgjakten får man inte missa.

Sandträsket

Sand och snö har mycket gemensamt, bland annat går det att fastna i båda. Här har vi fastnat i sanden, när vi var ute och la tråd. Snö har fördelen att den tinar bort, men det gör inte sand. Just här var det ett "surhål".
Öknen är som skare på vårvintern. Du kan åka på den i flera kilometer och det håller och plötsligt så sjunker du igenom i något som verkar helt bottenlöst.

Trådpatrull

Innan vi kunde lägga tråd så måste vi minpika sträckan. Det fanns hur många minor som helst, från alla krig som dragit i genom området. De minor som vi fruktade var plastminorna för dom kunde vi inte använda detektorn på, så det fick bli minpiken. Här tar vi igen oss en liten stund.

Ny utgrening

När vi kom ner fanns det inte trådförbindelse till alla OP-en. Vi hittade kablar av mycket god kvalité, som vi helt enkelt kapade och skarvade ut till oss själva och på så sätt kunde vi koppla in alla OP-en. Tråd (1000DL) var bristvara, så vi fick rulla ihop det som fanns i öknen. Plastisolering tog väldigt mycket stryk i det starka solskenet. Den blev som knäckebröd och på natten när kablarna blev fuktiga, så ökade dämpningen och hörbarheten blev nästan noll.

Utgrening (Krigsminne)

IDF utgrening som vi kopplade in oss på. Det var lite pyssel med att ringa ut kablarna, men till sist så var alla OP-en inkopplade. Det var mycket hög kvalité på kablarna. Den längsta förbindelsen var 2 mil. Vi brukade skoja om att vi hade brutit förbindelsen mellan Cairo och Jerusalem, men den var nog redan rätt frostig. Vi frågade båda sidor om kablarna men enligt IDF och ARE så fanns det inga kablar i öknen, så vi kopplade in oss på något som inte fanns.

24h OP

På toppen på den högra sanddynen hade vi ett 24 timmer OP. Det satt alltså 2 man i 24 timmar och observerade. Det är vaktavlösningen som man ser som 2 prickar i horisonten lite till vänster. Det tog över 1 timme att vandra vägen upp. Dom här sanddynerna flyttade sig med ett par meter varje dag.

Raserat fort

Spår av striderna året innan fanns det gott om. Den här bilden är om jag minns rätt tagen vid ett "fort", erövrad och sedermera återtagen, men nu låg i FN-zonen. Vi hämtade byggnadsmaterial från sådana ställen för att använda i våra egen små befästningar. Sandsäckar och armeringsjärn var "guld" värd.

Utbrända stridsvagnar

Två stridsvagnar som har gett upp. 
Den ena hade fått en träff och den andre försökte bogsera bort den som träffats. Om de sedan fastnade båda två eller om bogseraren också fick en träff kommer jag inte ihåg.

Sandstorm

Sandstormar var besvärliga och åter igen så påminner sanden om snö. Sandstormarna var som snöstormar fast mycket "tyngre". Efter en sandstorm så hade vi sand överallt, i maten, i sängen, i skorna, i kameran, på tandborsten, sand, sand, sand....
På bilden så kämpar sig SDS-en fram mot Campen i sandstorm.

Hur gör djur

Kamelen har vänt baken mot vinden.

Utbränd stridsvagn

Det var gott om utbrända stridsvagnar på ARE-sidan. På IDF-sidan var alla bort forslade, men renoverade helt enkelt dom.

Tre Kronor

Jag blev känd som mister BIC. Mitt i mot campen låg en skola och jag bevista en lektion och det är fantastisk vad man kan göra med minimala resurser. Det skolan saknade var pennor och vi hade hur många som helst, så jag gick och hämtade en förpackning BIC-pennor.

Minhund

Vi fick ner ett par minhundar, men om jag minns rätt hade dom problem, men dom kunde spåra ARE-patruller och det gjorde dom bra.

Trampminor (tvålaskar)

Fanns hur många minor som helst. Blåste över, för att sedan blåsas fram.

Tre Kronor

Vy från stabsbyggnaden, mot vakten. Vi var förlaggda till vänster och Stab&Tross till höger.

Löpartävling

Kompaniet arrangerade ett lopp i öknen på 6km i glödhet värme. Ett värmeslag inträffade. Han stöp framför fötterna på ambulanspersonalen. 6 liter vätska intravenöst pumpade man i honom, innan han kvicknade till.

Undertecknad

K-pisten var med över allt.

Återvinningen

Rätt tragiskt, vi kastade soporna i öknen och beduinerna bar hem dom.

Postmästarens kamin

Vår postmästare var inte vän med sin kamin. Tricket var att den skulle brinna plant och man var tvungen att skära till veken, annars kunde allt i tältet bli sotigt.

S507

S507 var vårt nordligaste OP och låg vid Medelhavet. Det var helt avskuret då det bara fanns två vägar dit. Den ena via IDF och den andra via ARE och över Suezkanalen. Det skulle vara endera en plutch eller stf plutch på OP-et.

En stenhård dagoff

Mera minor

Vatten

Polackerna körde ut vatten till oss. Det var 400 ggr mer klor i det vattnet än i badvattnet hemma. Lägg märke till officeren som övervakar det hela.

Barlevfort

Detta fort strök med under kriget. Det var bara Balusa som IDF lyckades hålla.

Kruka

Man kunde hitta det mest varierande saker i öknen. I detta fall en kruka.

Kretskort

Det gick att att hitta det mesta. I detta fall ett kretskort från flygplanet.

Balusa i horisonten.

Fotograferat genom tältfönstret. IDF var kitsliga när det gällde fotografering.

ARE

ARE vakttorn vid S507

OP S505?

Nedskuten MIG

Kanon

Kanon från flygplanet

Tre stupade kamrater

Kommer inte ihåg landet, men jag tror att dom var från Sydamerika.

Stupad ARE-soldatklocka

En kvalificerad gissning är att klockan stannade när soldaten stupade.
Vi fick gräva upp några som hade fallit offer på denna plats. Inget kul jobb.

Stabsgrp 2:komp

Min grupp.

Vet inte varför jag är med på detta foto, men längst till vänster C 2.komp Mj Hans Lindström I20

Kyrkan

Vi byggde ett altare "Kyrkan" på Camp Sinai.

Invigning kyrkan

Vår pastor kom ut och hade nattvard med oss och invigde kyrkan.

FC

Vet inte vem denna general är..

Bild från rotationen

Till höger Stabsch övlt Lundqvist

Bild från rotationen

Bild från rotationen

Bild från rotationen

Bild från rotationen

FC och C 54M

Bild från rotationen

Det var en spännande tid och jag gjorde en hel omvärderingar under min vistelse i området. Vill man ha en bra resebok, när man är i Mellanöstern, så kan jag rekommendera bibeln. Vår pastor hade en bibelstudiecirkel i historia och den gav en mycket bra historisk bild av området.

Vi fick kulhål i flera av våra fordon, men ingen skadades. Det verkade som om de väntade tills vi hade tagit skydd, innan man sköt på fordonen. Vi får vara tacksamma över att alla kom hem oskadade. Ormar, miner, skorpioner, hetta och faktiskt kyla. Min far trodde jag fått solsting när jag bad honom skicka ner dunsovsäcken. Vinternatten var riktigt kall. Det kunde sjunka ner mot nästan noll.

Många som var med i bataljonen gjorde fler FN-bataljoner. Själv så valde jag Cypern 4 år senare.

Måste avsluta med en historia.
Jag åkte med en patrull en mörk natt, när vi plötsligt ser en ARE-soldat på vägen inne i FN-zonen. Han fick inte vara där, men dom brukade i bland "tassa in" på natt och lägga minor på vägen och då ställde de en post för att varna. Varför man gjorde så grunnade vi en hel del på.
I alla fall vi stannade och frågade: "Do you speek english?"
Han svarade: "No, but I smoke cigaretts".
Han var helt enkelt röksugen och utan cigaretter. Vi gav honom ett paket och skickade tillbaka honom.