Amatörradio och FN-tjänst
Oktoberkriget, Jom kippurkriget, Ramadankriget också känt som Arabisk-israeliska kriget 1973 och Fjärde arabisk-israeliska kriget, utkämpades mellan 6 och 25 oktober 1973 mellan Israel och en koalition av arabiska stater under ledning av Egypten och Syrien. Kriget började när koalitionen påbörjade ett gemensamt överraskningsanfall mot Israel under Jom kippur, den heligaste dagen i judendomen, som sammanföll med den muslimska fastemånaden Ramadan. Egyptiska och syriska styrkor korsade vapenstilleståndslinjer för att gå in i den israel kontrollerade Sinaihalvön och Golanhöjderna, som hade blivit erövrade och ockuperade sedan Sexdagarskriget 1967. Konflikten ledde till en nära konfrontation mellan de två kärnvapenbestyckade supermakterna USA och Sovjetunionen, som båda inledde massiva ansträngningar för att proviantera deras allierade under kriget. Vapenstillestånd uppnåddes direkt efter att den egyptiska tredje armén omringats och Egypten vädjat till USA. Jag började med amatörradio 1974 och faktiskt i UN-buffertzon i Sinaiöknen. Låter konstigt men jag hade avlagt provet just innan jag åkte till mellan-östern och licensen kom från Televerket precis i början av tjänstgöringen. Jag kom ner i oktober 1974 ganska precis ett år efter oktoberkriget. Sönderskjutna stridsvagnar och andra pansarfordon stog kvar där dom hade träfats och i de flesta fall också brunnit. Det fanns högar med tomhylsor och annat bråte, som påminde om vad som hänt bara ett år tidigare. Vi påträffade lik, som vi fick gräva upp och sedan utväxla med ARE-sidan, under stora hedersbetygelser. På varje sida om oss fanns ett par pansardivisioner från Arab Republic of Egypt (ARE) och Israel Defence Forces (IDF), beväpnade till tänderna. Mellan huvucampen och FHQ i buffertzonen fanns ett 2 mil brett minfält, som vi bara fick åka igenom på vissa tider och i följe med LO från IDF. Själva hade vi ett GRG, en ksp, AK4, kpist och handeldvapen att försvara oss med. Kändes lite ojämnt. Jag hade förväntat mig problem med att få en licens i Israel, men det var faktiskt inga problem att få en licens. Det hela var ordnat på ett par minuter hos kommunikationsdepartementet i Shalom Tower, Tel Aviv. Dom tittade bara på min Svenska licens och så var det klart. Amatörradion var en Zodiac 10W´s 145 MHz kristallmaskin och en 10 el Yagi. Det funkade rätt bra på kvällarna och då kunde jag köra Cypern, Libanon, Israel och Grekland. Den Israeliska licensen innehöll en hel del restriktioner, man kan väl säga att man inte var riktigt kompis med varandra i området, så i buffertzonen använde vi 4U. I Libanon fanns det en svensk radioamatör och vi hade flera QSO´n via repeatern på Cypern.Yom Kipur
Sinai 1974 FN-bat 56M
Amatörradio
FHQ
Jag hade turen att bo i ett av få hus i buffertzonen. Vår kompanicamp (FHQ) låg vid en gammal järnvägsstation, efter järnvägen som en gång i tiden hade gått till Addis Abeba. Spåren var borta sedan länge men slippersen fans kvar och utgjorde utmärkt bränsle till den vedeldade bastun. Sågen blev ganska fort slö när slippersen skulle sågas till ved av "frivilliga" soldater. På bilden kan man skymta FN-flaggan som sitter i toppen på semaforen.
Det fanns ingen ATN, så allt gick på RaUK. Jag tror att alla lyssnade på oss. I alla fall på vår radiosändningar med musik, via Ra145. Det brukade komma in röster som talade engelska efter vi slutat för kvällen och tacka för underhållningen.
-Redigera-2.jpg)
FHQ
En bild av FHQ Camp Sinai på lite håll. Det var en gammal järnvägsstation, men järnvägen var borta sedan länge. Jag bodde i det vita huset längst till höger. Sand så långt ögat kan se.
Det fanns getter i öknen, vad dom levde av har jag aldrig förstått. Gått om råttor och småkryp. Ormar, skorpioner och andra giftiga kryp. Blev man biten av något så skulle man ta med sig gärningsmannen till doktorn, för att man skulle veta vilket motgift man skull ges. Så ta med ormen! Dom allra flesta skorpionerna var inte farligare än ett bi, men vem ville ta reda på om det stämde. Skulle man ta upp något från marken var det bäst att sparka på det först, för att se vad som gömde sig under.
Töm skorna innan du tar på dig dom. Du vet aldrig vad som krupit ner i dom. Hundar med Rabies strök omkring.

SM2GSR/4U
I Egypten var det ingen som helst amatörradioverksamhet och det gick inte få något tillstånd att köra där. Det var många som försökte men det var kalla handen. Enligt ryckte så fungerade inte ens mutor, som annars löste de flesta problem.
Antennen satt på en högantenmast och som rotor använde jag fk Mörtberg (numera överste). Det fungerade alldeles utmärkt. De amatörer jag körde i området tyckte nog att jag var lite suspekt och var nog inte helt övertygade om att jag fanns där jag påstod att jag var. Det fanns nämligen "kaktusgubbar" i området, som också använde 2 m för helt andra ändamål.
SM7JZ
På huvudcampen i al Nagila (Camp Tre Kronor) fanns fasta radion och den brukade jag låna för att köra QSO´n med min far SM2AVU. Huvudcampen låg i vad som då betraktades som Israel (i alla fall av dom) och där gällde 4X licensen, men som sagt med grannarna fick man inte ha QSO. På bilden Olle SM7JZ.
Ett kompani låg i FN-zonen. De andra två kompanierna låg vi huvudkampen Tre Kronor, utanför FN-zonen. Efter tre veckor så roterade skyttekompanierna, man bytte helt enkelt med varandra. Vi tjänstgjorde alltså tre veckor i FN-zonen och tre veckor på Campen. Vår uppgift var att bevaka och rapportera händelser, så att stilleståndslinjerna respekterades. Vi fick skriva en hel del rapporter om "Påskjutningar", "Överflygningar" och "Intrång". Under den tid man var på huvudcampen, så kunde man få permission och åka ut och se på världen runt omkring. Själv så var jag till Israel, Egypten, Libanon och Syrien. Jag flög hem och jagade älg i september. Älgjakten får man inte missa.Tjänsten
-2.jpg)
Sandträsket
Sand och snö har mycket gemensamt, bland annat går det att fastna i båda. Här har vi fastnat i sanden, när vi var ute och la tråd. Snö har fördelen att den tinar bort, men det gör inte sand. Just här var det ett "surhål".
Öknen är som skare på vårvintern. Du kan åka på den i flera kilometer och det håller och plötsligt så sjunker du igenom i något som verkar helt bottenlöst.

Ny utgrening
När vi kom ner fanns det inte trådförbindelse till alla OP-en. Vi hittade kablar av mycket god kvalité, som vi helt enkelt kapade och skarvade ut till oss själva och på så sätt kunde vi koppla in alla OP-en. Tråd (1000DL) var bristvara, så vi fick rulla ihop det som fanns i öknen. Plastisolering tog väldigt mycket stryk i det starka solskenet. Den blev som knäckebröd och på natten när kablarna blev fuktiga, så ökade dämpningen och hörbarheten blev nästan noll.

Utgrening (Krigsminne)
IDF utgrening som vi kopplade in oss på. Det var lite pyssel med att ringa ut kablarna, men till sist så var alla OP-en inkopplade. Det var mycket hög kvalité på kablarna. Den längsta förbindelsen var 2 mil. Vi brukade skoja om att vi hade brutit förbindelsen mellan Cairo och Jerusalem, men den var nog redan rätt frostig. Vi frågade båda sidor om kablarna men enligt IDF och ARE så fanns det inga kablar i öknen, så vi kopplade in oss på något som inte fanns.

24h OP
På toppen på den högra sanddynen hade vi ett 24 timmer OP. Det satt alltså 2 man i 24 timmar och observerade. Det är vaktavlösningen som man ser som 2 prickar i horisonten lite till vänster. Det tog över 1 timme att vandra vägen upp. Dom här sanddynerna flyttade sig med ett par meter varje dag.

Raserat fort
Spår av striderna året innan fanns det gott om. Den här bilden är om jag minns rätt tagen vid ett "fort", erövrad och sedermera återtagen, men nu låg i FN-zonen. Vi hämtade byggnadsmaterial från sådana ställen för att använda i våra egen små befästningar. Sandsäckar och armeringsjärn var "guld" värd.

Sandstorm
Sandstormar var besvärliga och åter igen så påminner sanden om snö. Sandstormarna var som snöstormar fast mycket "tyngre". Efter en sandstorm så hade vi sand överallt, i maten, i sängen, i skorna, i kameran, på tandborsten, sand, sand, sand....
På bilden så kämpar sig SDS-en fram mot Campen i sandstorm.
Det var en spännande tid och jag gjorde en hel omvärderingar under min vistelse i området. Vill man ha en bra resebok, när man är i Mellanöstern, så kan jag rekommendera bibeln. Vår pastor hade en bibelstudiecirkel i historia och den gav en mycket bra historisk bild av området. Vi fick kulhål i flera av våra fordon, men ingen skadades. Det verkade som om de väntade tills vi hade tagit skydd, innan man sköt på fordonen. Vi får vara tacksamma över att alla kom hem oskadade. Ormar, miner, skorpioner, hetta och faktiskt kyla. Min far trodde jag fått solsting när jag bad honom skicka ner dunsovsäcken. Vinternatten var riktigt kall. Det kunde sjunka ner mot nästan noll. Många som var med i bataljonen gjorde fler FN-bataljoner. Själv så valde jag Cypern 4 år senare. Måste avsluta med en historia.
Jag åkte med en patrull en mörk natt, när vi plötsligt ser en ARE-soldat på vägen inne i FN-zonen. Han fick inte vara där, men dom brukade i bland "tassa in" på natt och lägga minor på vägen och då ställde de en post för att varna. Varför man gjorde så grunnade vi en hel del på.
I alla fall vi stannade och frågade: "Do you speek english?"
Han svarade: "No, but I smoke cigaretts".
Han var helt enkelt röksugen och utan cigaretter. Vi gav honom ett paket och skickade tillbaka honom.